15 år tillsammans...

ja eller nästan femton skulle det bli i april. Vår lilla älskling har fått flytta till sällare jaktmarker som man brukar säga. 💔
Hon fick något konstigt typ stroke eller något annat i huvudet som inte var bra alls. Vet inte vad men veterinären sa att man kunde se i hennes ögon att det var något som blivit fel i hennes huvud.
Förstås eller jag kanske ska säga typiskt så var M i Stockholm den natten och efterkommande dag vilket betydde att jag kanske skulle behöva klara av detta avsked på egen hand. Mina älskade barn lät inte sin mamma gå igenom detta ensam utan lämnade sina sysslor direkt och följde med mig. 💗💗
De ville ju också säga hej då till sin goa hund som funnit i deras liv så länge. 
Såhär efteråt är jag förvånad över de krafter som man får när det verkligen behövs. När jag har pratat om denna dag så har jag aldrig trott att jag skulle kunna göra detta utan M. 
När vi åkte hemåt igen bestämde sig K att han följer med mig hem och är med mig till M är hemma igen. Tror att vi båda behövde sällskap för vi fick en övernattningsgäst. 
  
 
Härhemma är det nu väldigt ödsligt och tyst. Ingen som tassar omkring med en aning för långa klor, ingen som sitter vid kylskåpsdörren med bedjande ögon när man försöker öppna den så tyst som möjligt, ingen som ligger med tassarna hängandes över trappstegen och undrar när maten är på väg, ingen som hoppar upp i mitt knä och kramas, ingen som lägger sitt huvud i mitt knä eller värmer mina kalla fötter, ingen som kommer till dörren och hälsar oss välkommen hem, ingen som smittar mig med sitt snarkande så att jag somnar sittandes på en stol, ingen som springer med mig på skoterleden då jag åker skidor, ja listan kan göras så lång. Kommer jag att vänja mig vid att det inte är såhär? Jo, jag vet att jag kommer göra det men just nu känns det så konstigt att det inte är så längre. En del kanske tänker att det är ju bara ett djur men det djuret har varit vår familjemedlem så länge så det kan inte passera utan att man känner såhär. Inte för mig iallafall.
 
 
Tack älskade Carmen för all kärlek och glädje du har gett oss genom åren. Jag kommer sakna dig så oerhört mycket. Älskar dig för evigt. 💕
 
 
#1 - - Susanne:

♥️

#2 - - Karin Ström:

Många kramar till er alla från oss på 11an

#3 - - Birgitta:

Kära fina Du, förstår precis vad Du/ Ni går igenom just nu. Orden är överflödiga, minnena är så många, känslorna så starka.

Många kramar till Er alla och nu springer Carmen i de sälla jaktmarkerna där ingen smärta finns, där inga tårar finns, där ingen ondska finns.
Gud välsigne Er/ Birgitta

#4 - - Suss:

Älskade fin Carmen ❤
Jag kommer också att sakna min kompis, alla glada tillrop och tacksam för promenadsällskapet med henne.
Nu strömmade mina tårar när jag läste och fick se alla fina bilder.
Kram min vän ❤

#5 - - Anonym:

Fina fina Carmen❤. Kommer vara saknad även av oss./ Anne-Li

#6 - - Benita:

Så sorgligt. 😢 De lämnar ett stort tomrum efter sig när de lämnar oss, de fyrfotade familjemedlemmarna. 🐾🐾❤️

#7 - - Catarina:

Åh så fin❤️Hon påminner om Irma❤️Det är jobbigt med ett farväl av en kär familjemedlem,men som man säger tiden läker alla sår och alla dom fina minnena består💔Kram