Do you remember me...?

Är förvånad att i dag, helt plötsligt så infann sig den rätta känslan till att uppdatera bloggen igen. Vet faktiskt inte när det var sist men ett vet jag och det är att många dagar har passerat. Allt är ju dessutom konstigt nu. Vem kunde tro att världen skulle drabbas av en pandemi? Vem kunde ana att det innebar isolering för så många människor i vårt samhälle? Vem kunde tro att vi skulle få sitta med minst två meters avstånd utomhus hemma hos mamma och pappa de dagar vi vill besöka dem?
(Är de i riskgruppen så är dem.) Vem kunde tro att människor skulle jobba hemifrån istället för att träffa sina kollegor...med mera, med mera. Jag åker iväg och jobbar fortfarande men vem vet hur det ser ut framöver...? Trots allt detta har ändå påskhelgen varit fin. Lite lugnare än vanligt kanske men annars mysig.
 
I dag är det sista dagen på påskledigheten för många men tack och lov har jag påsklov denna vecka. Ser fram emot bland annat sovmorgnar, lite mer skidåkning och att bara ta några djupa, lugna andetag med näsan mot solen ifall den har lust att krypa fram bakom molnen.
 
I dag har den verkligen gömt sig ordentligt. Snöstorm är statusen på vädret här i norr. Tror dock att jag ska försöka trotsa det och ge mig ut på en prommis. Behöver få frisk luft känner jag. Är hemma mest hela tiden i någon slags frivillig karantän viket gör att man hinner en del som man tänkt göra för längesedan. 
Tillexempel sprättade M upp en tapetrulle och satte igång att tapetsera litegrand. Har haft de tankarna i säkert två år men idag tog rastlösheten över ordentligt och då... 😀Blir definitivt ett lyft och det kanske känns bättre nu att gå till tvättstugan då man passerar denna färgglada tapet.
Avslutar detta inlägg här och så får vi se ifall jag dyker upp som "gumman i lådan" framöver. 
Vem vet när och om känslan infinner sig igen? 
 
Take care out there 
Kram ®
💟
 
En kommentar
publicerat i Allmänt Follow
Visa fler inlägg