Glädje och sorg.
Det är vad livet bjuder på, det vet alla. Dessa två ytterligheter har passerat min tillvaro under denna vecka.
Förra helgen var det glädje. Då fick vi fira vår fina goa vän A-Li som fyllde 5.0. Nyopererad som jag var så tryckte jag i mig värktabletter, tog en horisontell dag fram tills vi skulle åka för att detta ville jag verkligen inte missa. Så kul att träffa både vänner från förr och de som man lärt känna på senare år. En mycket mysig kväll som jag sparar i mitt minne länge, länge. Förresten, visst ser jubilaren inte ut som just fyllda femtio???
Sedan blev tyvärr inte resten av veckan precis som jag hade planerat. Jobbet fick stryka på foten som man brukar säga. Blev fortsatt sjukskriven för jag var tydligen inte färdigvilad tyckte min kropp. Är man ihopklamrad så är man. Alltså en sak vet jag säkert och det är att jag ALDRIG i hela mitt liv kommer att göra en piercing. Jag tycker verkligen att det är så äckligt att se något av metall fastkilat i min kropp.😱
Denna vecka avslutades med en sorgens dag. Vi fick säga adjö till min fina moster. En förebild var hon på många sätt men en av sakerna jag vill nämna är hennes kämparvilja. Hon gav verkligen inte upp och lyckades kämpa emot denna hemska sjukdom i ca 20 år. Det var förstås även en fin dag med många glada och fina minnen och trevligt att träffa mina släktingar som jag inte alls träffar så ofta. 💗
Nu har jag denna helg kvar att ladda mina batterier för på måndag VILL jag verkligen börja jobba igen. Det kryper i kroppen och jag längtar efter att göra mig av med lite överskottsenergi.
Årets första snö har dalat ner från himlen och faktiskt stannat kvar litegrand här i byn. Få se om jag hinner gå ut och traska lite i den innan den är borta igen.
Kram ®
💟